Inledning: oförutsägbarheten i EIC Accelerator:s utvärderingsprocess

European Innovation Council (EIC) Accelerator-programmets utvärderingsprocess, särskilt i steg 1 och 2, är fylld av oförutsägbarhet och en känsla av slumpmässighet, vilket leder till frustration bland sökande. Bristen på tydliga konsekvenser för utvärderare som ger inkonsekventa, felaktiga eller oinformerade bedömningar förvärrar denna fråga.

"Lyckofaktorn" i projektval

Sökande har rapporterat fall där återinlämnade förslag med minimala eller inga ändringar lyckades, vilket undergrävde processens trovärdighet. Denna slumpmässighet, kallad "lyckfaktorn", är en betydande bestämningsfaktor vid urvalet av högkvalitativa förslag. Denna inkonsekvens framhävs ytterligare av fall där företag avvisas för att ha skaffat en viss finansiering, medan andra väljs ut trots att de har samlat in betydligt mer​​.

Brist på ansvar och inkonsekvent feedback

EIC Accelerator-programmet saknar en mekanism för att hålla utvärderare ansvariga för att deras bedömningar är konsekventa. Avvisade sökande är i allmänhet inte motiverade att offentliggöra sina avslag, vilket leder till bristande transparens i utvärderingsprocessen. Denna situation lämnar professionella konsulter och skribenter som de främsta samlare av fallstudier som beskriver dessa inkonsekvenser.

Återinlämnande av förslag: Ett vittnesbörd om slumpmässighet

Historiskt sett krävde många projekt flera inlämningar (3 till 5 försök) innan de finansierades, vilket tyder på att utvärderingsprocessen är för slumpmässig för att ge konsekventa och önskvärda resultat. Trots förbättringar av feedback från utvärderare efter 2020, är ​​slumpmässigheten fortfarande en viktig fråga.

Potentiella lösningar för att mildra slumpmässighet

  1. Utvärderare och jurymedlemsansvar: Att implementera ett system där utvärderare och jurymedlemmar bedöms baserat på deras beslutsnoggrannhet kan mildra vissa av dessa problem. Till exempel skulle ett "strejk"-system kunna införas för utvärderare som felaktigt bedömer projekt, med strejker tilldelade för inkonsekvent betygssättning jämfört med senare skeden.
  2. Förbättrad kommunikation och konsekvens: Förbättrad kommunikation mellan distansutvärderare av steg 1 och 2 och juryn i steg 3, som har olika bakgrund och finansieringskriterier, skulle kunna hjälpa. Att säkerställa konsistens i skälen till avslag i alla utvärderingssteg skulle också minska slumpmässigheten.
  3. Publicering av detaljerade utvärderingskriterier och resultat: Mer transparent kommunikation av utvärderingskriterier och detaljerade, anonymiserade resultat av utvärderingar skulle kunna ge de sökande tydligare förväntningar och minska överraskningsmomentet i beslut.

Slutsats: Ta itu med slumpmässigheten för bättre resultat

Slumpmässigheten i EIC Accelerator:s utvärderingsprocess utgör en betydande utmaning som måste åtgärdas. Att införa ansvarighetsåtgärder för utvärderare och säkerställa konsekvens och öppenhet i utvärderingsprocessen är avgörande steg för att göra EIC Accelerator till en mer rättvis och pålitlig finansieringsmöjlighet för europeiska innovatörer.